Helgförströelse med Anime Studio

Har donat lite i Anime Studio på sistone. Gjorde två testriggar, frisyrgubbe respektive bläckfisk, m. enkla animationer+comp. Det är lätt att underskatta Anime S. Säga vad man vill, men nog fan är det praktiskt.

Från toppen av mina höga hästar: Varför Stephen King har fel, och ni med. (Ni vet vilka ni är).

Jag älskar The Shining. Det är väl självklart? Jag menar, vem älskar inte The Shining? Ingen älskar inte The Shining, that's who, och om inte-ingen-inte-älskar-The Shining, då heter inte jag Charles Delbert Grady.

Nej, alas, det finns undantag. Jag har vid oräkneliga tillfällen behövt försvara detta mästerverk, denna genretopp, inför rabiata Stephen King-fans som envist hävdat att Kubrick skulle ha begått hedersmord på originalromanen i sin filmatisering från 1982. Att detta opus vore ett orättvist övergrepp på ursprungsmaterialet. Mina argument är alltid sunda, välformulerade och sakliga:

”The Shining = The Shit = Sant”

”Håller du inte med? Vafan är det för fel på dig?”

”Snart får du en öl i håret jävla filmhistorierevisionist”

”I med dig!”

”PLASK”

Sunt och förnuftigt alltså.

King-fansens retoriska åtal mot The Shining grundar sig däremot sällan i filmens kvalitéer. Det handlar snarare om att de helt enkelt gillar boken väldigt-väldigt mycket, och irriterar sig på Kubricks frigjorda tolkning av materialet. Detta har de gemensamt med King själv. Han ogillade filmen så till den milda grad att han kände sig manad att bajsa ur sig en egen version, den ökänt värdelösa miniserien från 1997 - vilken jag härom kvällen bestämde mig för att titta på. Ett beslut sprunget ur tristess och (i efterhand bevisligen) någon typ av tillfällig sinnessvaghet.

Denna version är långt, lååååååååångt, lååååååååååååååååångt underlägsen Kubricks mästerverk. Detta vet vi. Detta ska inte vara en kontroversiell åsikt. Även om man ogillar Kubricks något nonchalanta adaption, så borde väl miniseriens uselhet vara universellt synlig. Ändå så misstänker jag, att många av de ovan nämnda King-fantasterna hellre skulle hävda motsatsen. Att miniserien ÄR överlägsen filmen, enbart för att den är närmare (ja närmast SLAVISKT) trogen boken, deras oh-så-kära-bok. Detta är alltså FEL. De har FEL.

Varför har de då så FEL, dessa kretiner, i denna (av mig formulerade) helt och hållet hypotetiska åsikt?

Jag tänker inte ens nämna det smaklösa överanvändandet av CGI, Steven ”Webster” Webers clownartade tolkning av Jack Torrance, det faktum att Tony är en flytande NÖRD med taskigt hårfäste, det konstanta och klumpiga användandet av meningslösa flashbacks, den där jävla ungen eller DEN DÄR JÄVLA BRANDSLANGEN.

Inte något av det, tänker jag nämna. Jag sveper bevismaterialet från bordet, med undantag för två artiklar:

Den här scenen från första avsnittet. Danny väntar på att Jack ska komma hem. Han hör en bil på avstånd, tittar upp i spänd förväntan, men möts till sin besvikelse istället av:

Vafan är det där? Typ en clownbil? Eller va?

Scenens innebörd: Danny är en ganska ensam unge, inga kompisar, leker ensam med sitt deppiga lilla flygplan på sin deppiga gunga. Jack är en frånvarande far, men Danny älskar honom ändå villkorslöst, och ser med barnslig optimism fram emot att få träffa honom. Jag förstår. Men varför tarvar skildringen av denna scen JUST en hippiebil? Varför inte en vanlig bil? Bortse från att det är både visuellt och narrativt obegripligt: logistiken allena, i att skaffa fram en weirdo-clownbil för detta enstaka, till synes helt triviala, ändamål! Det är ju sinnessjukt! Det är en sinnessjuk persons gärning! 

Men det är bara en underhållande bagatell. Det huvudsakliga problemet med Kings miniserie är manuset, skrivet av honom själv. Jag har aldrig läst boken, men antar att det måste vara näst intill identiskt förlagan. Hans syfte verkar ju ha varit just detta, att understryka sin egen ursprungliga (perfekta) vision, och dra ett sträck över Kubricks hedonistiska tolkning. Detta syfte går ut över strukturen, och resultatet blir ett klassiskt CLUSTERFUCK till tv-manus.

Detta är ett öppet kall till alla som har läst och tycker om boken, och som samtidigt klagar på Kubricks adaption. Se miniserien, och rannsaka er själva, i era djupaste vrår. Fråga er, med handen på hjärtat, befriade från alla sentimentala pliktkänslor ni må ha gentemot källmaterialet, fråga er om ni är beredda att förkasta detta:

 För detta.

...Detta:

För detta:

Eller detta:

För detta:

That's what you get, nämligen. 

Problemet är ju, att bok och film är två vitt skilda ting. De är båda medium för historieberättande, men där upphör likheterna i stort. En monsterbrandslangsflashforward kan säkert flyga ganska bra i bokform. Där målas bilden upp i läsarens huvud, inte på en tv-skärm. Där är osmakliga CGI-effekter inte en faktor (osmakliga även för sin tid, bör poängteras). För att parafrasera Jägarna: där, behöver vi inte ta i skiten. Men det går inte att bara planka en roman rakt av och transkribera den till långfilmsformat. Eller ja, det går ju. Det går också att koka palt i mikron, om nöden skulle slå till. Men det betyder inte att man borde. Trots att ändamålen är desamma, att bli skrämd/underhållen respektive mätt, så tarvas olika metoder beroende på rådande förutsättningar.

När förutsättningen för underhållning är att den ska verka under loppet av två timmar, vara begriplig, tillgänglig och rörande för ALLA inblandade, även de som inte har läst boken, då måste det fan vara tight. När förutsättningen för mättnad är att den ska infinna sig snabbt, lättillgängligt och utan paltpanna, då gör man bäst i att ringa efter en pizza. Man får stuva om, helt enkelt..

Exempel: Jag älskar Watchmen. Vem älskar inte Watchmen? Ingen älskar inte Watchmen, etc etc etc. Filmen däremot, regisserad av Zack ”M. Night Shyamalan, fast-ingen-verkar-ha-fattat-det-än” Snyder, var för mig en djup besvikelse. Den var överlång, bildspråket var oinspirerat och strukturen var fan obegripligt dåligt. 

Problemet var att man lät ursprungsmaterialet styra över filmskapandet, och man gjorde det under parollen FAN-SERVICE. Man skulle hedra förlagan genom att producera en publikfriande karbonkopia, trots att mediet (och förutsättningarna) var helt annorlunda. I själva verket, oavsett falska pretentioner, så var det ingenting annat än en slarvig konvertering.

Vi måste komma ihåg vad BASED UPON verkligen betyder: boken utgjorde en BAS på vilken filmen sedan byggdes, det är allt. Och när vi har förenats med detta faktum, så kan vi börja applicera samma sunda perspektiv på BASED ON A TRUE STORY. Filmer som är inspirerade av verkliga skeenden, men som aldrig någonsin bör misstas för en objektivt berättad historielektion. Braveheart är fiktion. Shindlers list är fiktion. 12 years a slave är fiktion, briljant och viktig fiktion, BASERAD på sanna händelser, men ändå fiktion. En film är aldrig objektiv, det vet vi ju. Dess främsta syfte (och skyldighet) är att underhålla våra hjärnor tills eftertexterna har börjat rulla, och under tiden demonstrera en poäng vars kärna och relevans må vara större än, men inte oberoende av, dramaturgisk struktur.

Annars fattar vi ju inte, och då är det ändå meningslöst.

Dessutom, buskmonster:

Slut på poängen! Visst hade de fel, Stephen King-fansen? Jävlar va skönt, äntligen fick man gå vinnande ur den debatten.

Två footnotes, kan läsas som ursäkter:

1. Jag såg aldrig klart The Shining-miniserien, jag pallade inte. Man skulle kunna hävda att detta ogiltigförklarar ansenliga delar av ovanstående argument, men ni har redan läst det så fuck you, det finns redan i era hjärnor!

2. Palt/Pizza-allegorin är ju komplett nonsens, men det har ni redan fattat. Den tillkom ur extrem trötthet, och likt ett virus tog den slutligen över hela texten.

Nu återstår bara att läsa boken, för att gå till botten med den här märkliga förbannade clownbilen. Varför fanns den där? Var kom den ifrån?

Vart kommer den att leda mig? 

Oscarsblogg av TEXT

Snabb disclaimer: följande coverage är fullkomligt oredigerat, och följaktligen nästan oläsligt. Vill ni ha en kortfattad, sammanhängande och sakligt korrekt summering så rekommenderar jag istället vilken annan källa som helst på hela internet:

Tack och lov! Det var fan den jävligaste streamjakten någonsin, bara för att hitta den jävligaste streamen någonsin, 20 minuter för sent. Trodde nästan att jag skulle behöva skita i det och kasta in handduken, vilket hade varit ett FULLT rimligt alternativ om det inte vore för den flaska med club mate som jag just sopade i mig.

Framöver följer alltså mitt semi-live coverage av Oscarsgalan 2014, det kommer att vara dåligt skrivet och förmodligen inte särskilt underhållande, alltså i full synkopi med galan. Vet inte varför jag gör det här, ärligt talat, men jag skulle ändå se galan så varför inte. Och varför ser jag då galan? Fråga inte mig, det har blivit närmast tvångsmässigt vid det här laget.

Ramlade in mitt i kostympriserna, nagelbitare!, så here goes:

Bästa kostym/makeup/whatever: Dallas Buyers Club.

Åtminstone makeup, missade vart kostymen gick. Orkar inte kolla upp det. Vem bryr sig? Inte DU iallafall, våga inte påstå något annat.

Nämnvärt är att jag just såg Dallas Buyers Club, som var förträfflig.

Djeebus, den här streamen. Fattar inte varför det var så krångligt just ikväll? Vet att ABC livestreamar skiten på sin betaltjänst för första gången någonsin, misstänker att de kan har hired goons ute den ytliga webben som tar ner gratisalternativen för att främja desperata sista minuten-signups.

Chaning Tatums öron går upp och säger något hedrande om aspirerande filmskapare. Nämnda filmskapare uppradade på scenen, har vunnit någon slags tävling. Segmentet tog inte ens en minut. Bob Iger väntar back stage med fjäderpenna i ena handen och tasken i den andra.

Re-cap av vad jag missade:

Bästa manliga biroll: Jared Leto, Dallas Buyers Club.

Det tar emot att säga (hans jävla band, vad är det egentligen??), men det var fanimej välförtjänt.

Ok, bästa animerade kortfilm: Mr Hublot.

Har ingenting att säga om den. Who does?

Bästa animerade långfilm: Frozen.

Det var ju självklart. Har inte sett den. Den är nog bra.

Bästa VFX: Detta är ju självklart, kommer gå till Gravity. Går och knäpper en folköl så länge, orkar inte ens kolla.

Snabbt om kvällens värd, Ellen Degeneres: hon är ok, alltså tråkig, alltså det värsta man kan vara som oscarsvärd. Det ska vara bra eller riktigt-jävla-uselt, middle-of-the-road-prestationer håller ingen jävel vaken. Tina Fey och Amy Phoeler borde få hålla i alla dylika galor per-default vid det här laget.

Bästa kortfilm: Helium. 

Bästa dokumentära kortfilm: Toalettbrake, så fråga inte mig.

Bästa dokumentär: 20 feet from stardom. Vem har sett den? Inte DU iallafall, och våga inte påstå något annat.

Kevin Spacey på scen, presenterar hedersoscarn´:

Angela Lansbury

Steve Martin

Pierre Tosi (kostymör, tror jag??)

Etc

Nu klipper de till den tidigare avbetade, icke-direktsända minigalan, där tekniska spec-priser och ovandnämnda hedersbucklor (med mera) delas ut. Påminner snarare om en branschmiddag, och verkar alltid så grymt mycket roligare än själva gala-galan. Stämningen verkar mer avslappnad, presentatörerna har lite skön salongsfeeling, Jared Leto har inte tvättat håret.

Bästa utländska: The Great Beauty.

Italiensk. Har inte sett. Borde ha gått till Jakten. Den har jag sett.

Tyler Perry på scen, fortsätter rabbla igenom bästa film-nomineringarna som så slött pågår hela galan, föregående del-presentatör var Harrison Ford. Förhandstippad från min sida är Gravity, medan de tunga prestigepriserna går till 12 years a slave och möjligvis American Hustle.

Jahapp nu ska U2 spela. De gjorde en låt till Mandelafilmen med Idris Elba. Blir självklart en enda stor tribute till Mandela med bildspel från hans liv (men inte från filmen), vilket ju är rimligt, men det känns ändå lite märkligt. Som att själva filmen var en biprodukt av att BOWNO skulle få salutera Nelson Mandela på bästa sändningstid. Har iochförsig inte sett filmen, den kan ju vara bra, men cynismen sipprar igenom! Och jag är väldigt trött, och orkar inte utveckla mer.

Ljudmix: Gravity.

Backar upp min ovanstående tes. Techspec-priserna går till Gravity, för att fylla upp blurayomslaget.

Ljudklippning: Gravity, I'm telling ya...

Bästa kvinnliga biroll:

SKA gå till Lupita Nyongo eller morsan från Nebraska.

JJEEEAAA Lupita Nyongo (12 years a slave)

Rimligt, tippat, VÄL förtjänt. June Squibb kommer att dö oscarslös, men jag betvivlar att hon bryr sig.

Ellen och ett nyinkommet pizzabud delar ut pizzor till frontraderna. WACKY! Och sekunderna (update: MINUTERNA) bara går. Någon fick betalt för att skriva det.

Bästa foto: Gravity??

Bullshit. Llewen Davis eller Prisoners skulle ha vunnit.

Klippning: Gravity igen.

Nu gör Pink en tribute till Trollkarlen från OZ. Vad har jag missat? Varför den, varför hon? Min hjärna graspar efter en kontext, en motiverande faktor... Ah, filmen har 75årsjubileum. Och nu är Ellen utklädd till den goda häxan eller fen eller whatever. Men vadå, 75årsjubileum?? Big whoop, Gudfadern del II är 40 år gammal, förtjänar inte den ett omnämnande?

Produktion design: Great Gatsby

Just det, den filmen.

Inne på andra club maten nu. Hjärtattacken är nära. Kommer att må dåligt imorgon.

Döda människor-montage. Seymore Hoffman är givetvis tungviktaren. Fäller nästan en tår.

Bette Middler kommer ut och sjunger wind beneath my wings, tåren retarderar. Get on with! Somliga ska upp och jobba imorgon. Inte jag, men somliga. Stående ovation i hundra år.

GAAHHH orkar inte fler sånger. Nu från Frozen. Dålig låt. Kom iggeeeennn....

Originalmusik: Denna går till Gravity...

JEPP. Stephen Pryce heter pristagaren, ser ut som en sjuttonåring med Dario Argento-peruk.

Bästa sång: Frozen-låten. Ugh.

Ooooh, nu en throwback till det BRILJANTA pizza-skämtet tidigare. Ellen samlar in pengar från publiken, för att betala för käket. Klockan tickar. Den här pizza-premissen har nu sammanlagt bränt nära tio minuter av konkret gala-tid.

DeNiro och Cruz presenterar bästa adapterade manus, deNiros komiska timing är SOM VANLIGT felfri. 

Bucklan gick till: John Ridley, 12 years a slave. Tesen håller fortfarande vatten.

Bästa originalmanus: HER! SPIKE JONZE! Det var uppfriskande. Tack och lov att man slapp ett tacktal från Cuaron senior och junior på den.

Ok, bästa Regi: Alfonso Cuaron, Gravity.

Jaha det var den tesen. Nu vill jag bara gå och lägga mig.

Bästa kvinnliga huvudroll: Cate Blanchett, Blue Jasmine. Såklart, självklart, mer än rimligt, filmårets bästa prestation alla kategorier. 

Bästa manliga huvudroll: Matthew "bästa året någonsin" mcConaughey, Dallas Buyers Club. Ja, det unnar man honom. Så sjukt trött nu. 

OOOOOch bästa film: 12 YEARS A SLAVE! Helpötes, det var oväntat. Jag hade helt fel, men klagar inte. Det livade upp. 

Det var det, klart och betart, god natt.